Gorlands ruiner av John Flanagan
Serie: Spejarens lärling (Ranger´s Apprentice)
Antal sidor: 252
Översättare: Ingmar Wennerberg
Originaltitel: The Ruins of Gorlan
Will har alltid viljat att bli riddare, för att gå i sin döda fars fotspår, en far som han aldrig kände.
Will är föräldrarlös, han lämnades utanför borgen Redmont tillsammans med en lapp
Hans mor dog i barnsäng.
Hans far dog som hjälte.
Ta hand om honom. Han heter Will.
Baron Arald tar varje år emot myndingar, som får växa upp i borgen, Will var en av dem. När myndingarna är femton år så är det dags för dem att välja vad de ska göra resten av livet, vid den så kalldade vägvalsdagen. Mästarna från trakten samlas och tar emot sina lärlingar. Will hoppas desperat att han ska bli antagen vid riddarskolan, men han vet att chansen inte är stor. Will är liten till växten, men snabb och kvicktänkt. Han tror nästan att hans hjärta ska brista när han nekas tillträde till riddarskolan. Istället hamnar han ,till sin egen förvåning, hos spejaren Halt. Vanligt folk tror att Spejarna har övernaturliga gåvor, och de flesta är rädda för dem. Will lär sig, en aning motvilligt, att hantera spejarens vapen: pilbågen, knivarna, den kamouflagefärgade manteln och konsten att ta sig obemärkt förbi andra. Men snart inser Will att spejarna har en nyckelroll...
_________________________________________________________________
Tja, det här är en av mina favortserier. Ettan är definitivt inte den bästa i serien, men det gör den inte dålig. Jag tror att jag skulle gilla vilken bok som helst så länge Will, Halt, Horace, Gilan och de andra är med...
Den är ganska originell och framför allt hysteriskt rolig och speciell. Språket är inte så svårt, men endå ganska vackert. Jag är ett stort Halt-fan, det finns ingen som överklassar honom. Jag gillar faktiskt alla spejare i serien (okej, nästan alla. Läs Macindawns fästning så fattar ni vad jag menar) Halt, Will, Gilan, Crowley (som tyvärr inte är med i ettan, men han är med pyttelite i trean). Karaktärerna i bra, den är spännande, men inte överdrivet, och språket är bra, vad mer kan man begära? Den är förstås alldeles för kort, men det är faktiskt en serie på elva böcker, så det är ju ingen katastrof....
Jag älskar verkligen omslagen till den här serien! De engelska och australiensiska (kan man säga så?) omslagen är förstås väldigt coola, men jag älskar faktiskt de svenska.
För varje bok så blir serien bara bättre och bättre, det är därför det är så kul att läsa om serien. Jag tycker att det är intressant att se hur karaktärerna utväcklas genom böckerna, Will och Horace går ju från att typ vara femton till att vara tjugofem, så det märks verkligen där. Halt känns liksom muntrare efter ett tag, men det är för att man vänjer sig vid honom, man förstår liksom när han är glad på ett annat sätt... Gilan är ganska lik genom serien, alltid ganska munter, men han kan vara en riktig pessimst ibland (okej, typ två gånger).
Den här serien rekomenderas verkligen, de första böckerna är kanske inte SÅ bra, men det finns så många bra böcker i serien och så många roliga stunder att man faktiskt måste läsa den...
7/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar