Seire: Spejarens lärling (Ranger´s apprentice)
Antal sidor: 236
Originaltitel: The Burning Bridge
Översättning: Ingmar Wennerberg
Första meningen:
Wargalerna var krigsherren Morgaraths fotsoldater.
(SPOILERS OM MAN INTE LÄST GORLANS RUINER)
Aralauen förbereder sig inför krig. Spejaren Gilan har fått i uppdrag att åka till Celtica för att be kungen där om soldater, eftersom Aralauen och Celtica slöt en pakt för några år sedan. Men på grund av en gammal keltisk tradition så kan han inte resa ensam, kelterna tar alltid emot sändebud som består av tre personer. Så han frågar sin gamla mästare Halt om han skulle kunna få låna hans nya lärling att ha med som andra person. Halt har inget emot att låna ut Will ett tag (förlåt om det låter som om Will är något slags föremål, jag kan inte hjälpa det), så Gilan, Will och Horace, som blir gruppens tredje medlem, ger sig av till Celtica. Men det är något som är fel, alla byar är övergivna, de kan inte hitta några människor över huvudtaget. De har kommit till ett övergivet land. Nästan övergivet, efter några dagar så träffar de Evanlyn, en ung flicka som irrade omkring. Hon berättar att Morgarath i hemlighet har börjat ta gruvarbetare som fångar, och att han har dödat de andra. De överlevande kelterns har flytt upp genom Celtica, så de är instängda i ett hörn. Gilan bestämmer sig för att rida i ilfart till Aralauen för att medela kungen att de inte lär få någon hjälp från kelterna... Will, Horace och Evanlyn ska följa efter så fort som de kan. Men Will är misstänksam, varför behöver Morgarath gruvarbetare? När en grupp wargaler nästan upptäcker dem så bestämmer sig Will för att följa efter dem, han vill veta vad som står på. Sanningen var mycket värre än vad han trodde...
_________________________________________________________________
Som jag nämt tidigare så blir den här serien bättre och bättre för varje bok som går. Den här boken har ett stort plus och ett stort minus. Det possitiva är att Gilan är med mycket, det negativa är att Halt inte är det. Halt är med i alla böckerna, men det är tre stycken som han inte är med så mycket i, det är den här, Den hemsökta skogen och Macindaws fästning. Jag saknade Halt, men han är med en del i slutet, och det tar bara cirka en timme att komma dit... Det här är den kortaste boken i serien, och den är alldeles för kort! Gilan är inte med i lika många böcker, han är med i Gorlans ruiner, Det övergivna landet (han är med minimatiskt i Krigarkungens sal, men det är så lite att det inte riktigt räknas) han är med i Fången i Arrida och De glömda berättelserna, han borde fått vara med i fler, jag gillar honom! Jag gillar Evanlyn, men det är mest för att hon är en av de få tjejerna som är med, jag gillar Alyss bättre! Och så är det Jenny, men hon är liksom inte med så mycket, fast hon är ganska kul i De glömda berättelserna... Erak och Svengal kommer med i den här boken, de är mina favoritkaraktärer , och de enda som fortsätter att vara med i "Brotherband" serien. Jag älskar dem verkligen, de är inte med så mycket, men jag älskar alla Skandier och det är de som är med mest... Horace är, precis som Will och Halt, med i alla böcker, och jag har inget emot honom. Han är lite jobbig i de första böckerna, men jag vet ju att han förbättrar sig...
Boken var bra, men jag vet att John Flanagan har skrivit mycket bättre (i de följande böckerna alltså). För att vara så kort så tyckte jag att boken var både rolig och spännande, så den är definitivt godkänd...
Om det är någon som läser det här som inte har läst serien så ber jag om ursäkt för att jag inte beskriver karaktärerna så noga, men jag har läst om dem så många gånger att jag kan dem som min egen ficka...
Så, den här serien är faktiskt ett måste för alla som gillar att läsa. De första böckerna kanske är lite för korta, men när man tagit sig igenom dem så är livet underbart...
"Du har ju själv sett hur tveksamma många blir när de måste lämna sina gårdar och gå ut i krig", sa Halt. Will nickade. Den senaste veckan hade han och Halt ridit genom flera små byar i Redmont för att anskaffa manskap till armén. Byborna hade ofta varit avoga till en början, men tog nästan alltid sitt förnuft till fånga när Halt med hjälp av sitt rykte och sin starka personlighet utövade sitt inflytande.
"Gilan", sa Will. "Jag tänkte..."
Gilan höjde båda ögonbrynen. Will kom genast att tänka på Halt. "Det är olycksbådande", sa han. "Vad tänkte du?"
"Alltså..." började Will. "Detta med de dubbla knivarna är ju bra. Men vore det inte bättre att bara skjuta motståndaren innan han kommer för nära?
"Jo, Will", sa Gilan. "Det är klart. Men tänk om din bågsträng plötsligt gick av?"
"Jag kan ju alltid gömma mig", sa Will.
"Men tänk om du inte har någonstans att gömma dig?"frågade Gilan. "Tänk om du står på kanten av en brant ravin. Din bågsträng har gått av och en arg man med svärd rusar emot dig. Vad gör du då?"
Will skakade på huvudet. "Jag blir väl tvungen att slåss", mumlade han.
"Precis", sa Gilan. "Vi undviker närstrid så gott det går. Men ibland har man inget val. Då gäller det att vara förberedd, eller hur?"
"Du har nog rätt", sa Will.
" Men en fiende med en yxa, då?" frågade Horace.
Gilan tittade förvånat på honom. "En fiende med en yxa?"
"Ja", sa Horace. "Någon som svingar en stridsyxa. Kan man försvara sig mot det med knivarna?"
Gilan tvekade. "Jag skulle inte råda någon att försöka parera en stridsyxa med två knivar."
"Vad gör jag i så fall?" frågade Will.
Gilan tittade på de två pojkarna. Han visste att han höll på att gå rakt i fällan som de gillrat för honom.
"Skjuter honom",sa Gilan.
Will skakade på huvudet och flinade. "Det går inte. Bågsträngen har ju gått av!"
"Då får du helt enkelt springa och gömma dig."
"Men han står ju på kanten av en ravin", protesterade Horace. "Han har ett stup bakom sig och en ursinnig man med yxa framför sig!"
"Vad gör jag?"frågade Will.
Gilan tog ett djupt andetag och tittade på pojkarna. "Hoppar. Det blir mindre blodigt då."
7/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar