The Fault In Our Stars

The Fault In Our Stars av John Green
Antal sidor: 312
Originaltitel: ...
Boken utkom: 2012
Första meningen:
Late in the winter of my seventeenth year, my mother decided I was depressed, presumably because I rarely left the house, spent quite a lot time in bed, read the same book over and over, ate infrequently, and devoted quite a bit of my abundant free time to thinking about death.  

Hazel Grace har allvarlig canser, och det är ett under att hon fortfarande lever. Alla vet att hon snart kommer att dö, även om det är om ett år eller en dag. Hon går inte i skolan, och den enda gången då hon träffar några i sin egen ålder är när hon går på sina Canser Kid Support Group möten, som hennes föräldrar tvingar henne att gå till. Det är meningen att  hon ska lära sig att lära sig att hantera och stå ut med sin canser, något som hon vet att inget kan hjälpa henne med... Men en dag så dyker enbenta Augustus Waters upp på ett av mötena, och en av de underligaste vänskaperna genom tiderna bildas...Hazel och Gus spenderar allt mer tid med varandra, de pratar, spelar tv-spel och läser tillsammans. Hazel inser att Gus verkligen gillar henne, och hon upptäcker att hon verkligen gillar honom också... Men Hazel vet att hon är en bomb, en bomb som förr eller senare kommer att explodera....
__________________________________________________________________

Det var längesedan det tog mig så här lång tid att läsa ut en bok, och om det tar mig lång tid att läsa ut en bok så finns det tre alternativ. Ett, jag får ett bokpaket, och kommer fram till att de böckerna är viktigare än den som jag råkar läsa. Två, boken är för tråkig för att jag ska kunna läsa vidare, eller, tre, jag listar ut slutet, och tycker att det är så sorgligt att jag måste ta mod till mig för att kunna läsa vidare...I det här faller, så var det allternativ tre... Jag har alltid varit bra på att lista ut slutet på böcker, någon som jag alltid sörjt...Men det som jag tror var det bästa med den här boken var att, trots att jag redan listat ut slutet, fortfarande tyckte att det var så sorgligt att jag fick tårar i ögonen. Boken var otroligt rörande och vackert berättad, trots att den ofta var rolig... Man var fängslad från första stund, och trots att jag tog en månads paus när jag hade kommit halvvägs, så hängde man lätt med. Hazel är en underbar karaktär, hon är rolig, och man kan verkligen leva sig in i hennes situation, även om man inte är döende...Augustus (Gus) var otrolig rolig och charmig, och man bara måste gilla honom. Han hade canser innan, men är ny botad, trots att han betalade med ett ben... Jag tycker att deras samtal med varandra är väldigt roliga, och man lever sig verkligen in i historien. Språket var underbart, karaktärerna var charmiga, men det var något med själva handlingen som gjorde boken så bra som den är. Den var väldigt sorglig, och när jag närmade mig slutet så var jag i upplösningstillstånd. Det är slutet som jag tyckte bäst om, trots att det var hemskt, så var det ändå vackert och underbart att läsa.
      Jag vet inte riktigt vad jag ska tillägga, läs den bara...

Gus: "It tastes like..."

Me: "Food"

Gus: "Yes, precisely. It tastes like food, excellently prepared. But it does not taste, how do I put this delicately...?"

Me: "It does not taste like God Himself cooked heaven into a series of five dishes which were then served to you accompanied by several luminous balls fermented, bubbly plasma while actual and literal flowers petals floated down all around your Canal-side dinner table."

Gus: "Nicely phrased."

Gus´s father: "Our Children are weird."

My dad: "Nicely phrased."

 

"I´m in love with you", he said quietly.

"Augustus", I said.

"I am", he said. He was staring at me, and I could see the corners of his eyes crinkling. "I´m in love with you, and I´m not in the buisness of denying myself the simple pleasures of saying true things. I´m in love with you, and I know that love is just a shout into the void, and that oblivion is inevitable, and thar we´re all doomed and that there will come a day when all our labor has been returned to dust, and I know the sun will swallow the only earth we´ll ever have, and I am in love with you."

 

9/10