The Invaders

The Invaders av John Flanagan
Serie: Brotherband
Antal sidor: 440
Originaltitel: The Invaders
Övrigt: En slags fortsättning på Ranger´s Apprentice (Spejarens lärling) av samma författare
Första meningen:
"We can´t keep this up," Stig said.

(SPOILERS OM MAN INTE LÄST "THE OUTCASTS")

Herons brotherband har givit sig ut för att återta "the Andomal", en Skandisk relik som stals medan pojkarna skulle vakta den. Med sig har de den föredetta Skandiska krigaren Thorn (som förresten är den bästa krigaren som Skandien någonsin haft, det vill säga, det var innan han miste sin hand, men man vill definitivt inte ha honom som sin motståndare, med eller utan högerhand...) som har bestämt sig för att hjälpa dem. De försöker att hitta "Raven" skeppet som piraten Zavac har befälet över (det var han som stal "the Andomal), efter sig har de "Wolfwind", som Svengal har befälet över (alltså, han har befälet över den när Erak inte behöver den), han har skickats ut av Erak för att hjälpa pojkarna och för att se till att de kommer tillbaka med livet i behåll. Pojkarna följer Zavacs spår, och de kommer närmare och närmare. Men efter en lång tid på havet så ser de en liten roddbåt som skumpar omkring på vågorna, båten visar sig innehålla Lydia, som de tar ombord på skeppet. Hon berättar att hennes hemstad blev attakerad av pirater, hon var en av de få som överlevde, Hal och de andra inser snabbt att det var Zavac och resten av piraterna som anföll Limmat, och de bestämmer sig för att hjälpa Lydia och de andra överlevarna från Limmat att återta staden.
     Men ska Hal, Stig och de andra lyckas besegra Zavac och återta the Andomal så att de kan återvända hem igen?
________________________________________________________________

Jag älskade Spejarens lärling, och jag älskade The Outcasts, del ett av John Flanagans nya serie, så jag hade ganska höga förväntningar på del två, jag blev inte besviken! Jag hoppas att John Flanagan fortsätter att skriva böcker i hundra år till... Brotherband serien är precis lika bra som Spejarens lärling, jag saknar en del av de gamla karaktärerna, men det är så många roliga filurer med här också så det gjorde inte så mycket. Jag försöker komma fram till vem jag gillar mest av de här nya karaktärerna (Svengal och Erak är förstås bäst, men de räknas inte), jag tycker nog om Thorn bäst! Han är som en blandning mellan Erak och Halt, underbar kombination... Min respekt för honom ökades verkligen i den här boken, man får liksom lära känna honom mycket mer. Av pojkarna (jag kallar dem så för enkelhetens skull), så tyckte jag faktiskt väldigt bra om Hal, det är inte så vanligt att jag tycker om huvudrollen, men han var okej för att vara den unga hjälten... Lydia var en ny karaktär som jag tyckte ganska bra om, hon var kusligt lik Evanlyn, (om man bortser från det där med att vara prinsessa) men jag gillade Evanlyn, så det är ingen katastrof. Den här serien är på många sätt lik Spejarens lärling, och det tycker jag är väldigt bra. Spejarens lärling blev bättre och bättre för varje bok som gick, och det hoppas jag att den här också kommer att bli. Jag blev faktiskt på så gott humör av att läsa den här serien att jag tänker att börja läsa om Spejarens lärling så fort jag skrivit den här recensionen...
      Som jag sade när jag recenserade ettan, om man gillade Spejarens lärling så är den här serien ett måste...

9/10