Serie: Brotherband
Antal sidor: 404
Originaltitel: The Hunters
Övrigt: Serien är en slags fortsättning på Ranger´s Apprentice (Spejarens lärling) av samma författare
Första meningen:
"Land! I can see land!"
(SPOILERS OM MAN INTE HAR LÄST "THE OUTCASTS" OCH "THE INVADERS")
Herons brotherband är FORTFARANDE på jakt efter den blodtörstiga piraten Zavac. De var så nära att fånga honom när han försökte att fly från Limmat, men han rammade Wolfwind och Hal och de andra var tvungna att vända om för att rädda Svengal och hans bestättning, de lyckades tack och lov rädda både besättningen och Wolfwind. Med sig har det Lydia, som har anslutits sig till besättningen, och Rikard, som brukade vara med i Zavacs besättning, men Thorn och Stefan lyckades fånga honom, och nu visar han dem vart Zavac är på väg, i utbyte mot att de släpper honom fri när de är framme. Enligt Rikard så är Zavac på väg mot Raguza, en piratstad. Men, kan de verkligen lita på att han talar sanning? Och kommer Ingvar, som är allvarligt sårad, att överleva?
Zavac får, oturligt nog, nys om att de är efter honom, så han lämnar efter sig massor av problem och fällor, och Herons brotherband får en hel del problem att tampas med. Och om de på något sätt lyckas att ta sig fram till Zavac, hur ska de göra för att få tillbaka the Andomal? De måste antingen lyckas ta sig upp på skeppet och stjäla den, och den enda som skulle kunna lyckas med det är Jesper, och han vägrar att ge sig ut på ennu en simmtur, eller så skulle de bli tvungna att möta Ravens besättning i öppen strid, och de ligger i stort underläge.
Men Herons besättning är inte de som ger upp i första hand, och de tänker att ta tillbaka the Andomal, eller dö i försöket...
____________________________________________________________
Den här efterföljaren till Spejarens lärling är verkligen bra! Boken gav mig många skratt, speciellt när Thorn och Lydia grälade med varandra, vilket hände ganska ofta...
Edvin, som var med väldigt lite i tidigare böcker, fick vara med lite mer, det gillade jag. Han STICKADE! Underbart... De andra retade honom i början för det, men när det blev kallt så stickade han en mössa till sig själv, och de andra frös så mycket att de också ville ha en. Så helt plötsligt stickade han mössor till hela besättningen...Alla springer runt och utför sina sysslor medan Edvin sitter och stickar, det är för charmigt... Jag tycker att Thorn blir bättre och bättre för varje bok som går, han är fenomenal...Erak och Svengal var tyvärr inte med så mycket, men man kan inte få allt.
Jag tyckte Lydia och Thorn var jätteroliga tillsamans, de grälade och hackade på varandra hela tiden, Thorn vann nästan varje gång... Jag älskar faktiskt Skandier, jag älskade dem i Spejarens lärling, så när jag hörde att John Flanagan skulle skriva en bok som handlade om Skandier så blev jag mer än nöjd, det gör att jag älskade alla som var med i den här boken. Jag tycker faktiskt att det var synd att så många ombord på Heron får vara med så lite, vissa, som Stefan och Edvin, är nästan inte med alls, vilket är synd, för jag skulle vilja lära känna dem bättre. Jag har faktiskt vant mig vid att skriva på engelska, jag ska nog köpa Spejarens lärling på engelska, John Flanagan har ett underbart språk när han berättar, det har delvis försvunnit på den svenska översättningen av Spejarens lärling.
Jag hoppas verkligen att det kommer fler böcker i serien, hoppas att den blir lika lång som Spejarens lärling... Den här boken kändes ganska avslutande, men det gjorde många i Spejarens lärling också... Men det kändes faktiskt som om det skulle komma några fortsättningar.
Som jag nämnde tidigare så gillade jag Lydia, men jag är inte så förtjust i triangeldraman, men det verkar inte värre en det i Spejarens lärling, och det löste sig ju bra...
Jag hoppas som sagt var på fler böcker om Hal och de andra, och sedan har jag inte något att tillägga till det som jag skrev i tidigare recensioner till den här serien.
9/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar