Sårad i ödemarken

Sårad i ödemarken av John Flanagan
Serie: Spejarens lärling (Ranger´s Apprentice)
Antal sidor: 430
Originaltitel: Halt´s Peril
Översättare: Ingmar Wennerberg
Första meningen:
En råkall vind drog in från den lilla hamnen.

(SPOILERS OM MAN INTE LÄST TIDIGARE BÖCKER I SERIEN)

Tennyson och de andra kvarvarande Särlingarna har flytt från Clonmel, men Halt, Will och Horace är dem på spåren. De tre vännerna tänker inte ge upp förren de har spårat upp de sista i säkten. Men två av genovesierna lever fortfarande, och trots att både Halt och Will är skickliga spejare så är genovesierna fiender som man verkligen måste ta på allvar. De är lönnmördare, och de kan sitt jobb bra. De tre vännernas jakt leder dem till Picta, Araluens grannland, och de inser att Tennyson och de andra troligen är på väg mot Araluen, och de känner Särlingarna tillräckligt väl för att misstänka att de inte avser att vara där på semester... Will och Halt har varit med om många äventyr tillsammans, men mitt ute i ödemarken så tvingas Will att möta en fara som han aldrig trodde att han skulle behöva uppleva, en fara som Halt inte kan hjälpa honom med. För Halt ligger dödligt sårad mitt ute i ingenstans, och för första gången på väldigt länge så vet Will inte vad han ska göra. Ska han lyckas rädda sin lärare, mästare och vän? Och går Halt verkligen att rädda? Tiden rinner iväg...
________________________________________________________________

Okej, den där handlingen förklarade jag inte speciellt noggrant, och hela den här recensionen lär nog bli rätt så kort. Jag minns att när jag läste den här för första gången så var hela jag i uppror när Halt blev skjuten, jag vägrade nästan att läsa vidare. Men jag fortsatte att läsa boken för jag ville verkligen se om han överlevde. Både den engelska och den svenska titeln förbereder en för att Halt lär få problem, men jag tordde ärligt talat inte att det betydde att han skulle bli skjuten av en förgiftad pil...Man blev egentligen förberedd redan i Clonmels kungar, man såg liksom tydligar en någonsin hur viktig Halt var för de två pojkarna, man fick liksom hela tiden höra "Halt klarar allt" eller "vad skulle vi göra utan Halt?". Det var samma sak i den här boken, så man kände på sig att något skulle hända.
      Boken var lika bra som vanligt, speciellt innan krisläget börjar... Halt, Will och Horace var som vanligt väldigt roliga tillsammans. Tyvärr var ingen annan av mina favoritpersoner med, men Pauline nämndes så mycket att det nästan kändes som om hon faktiskt var där. Humorn som man märkte redan i första boken var som vanligt med, man skulle kanske kunna tro att det gjorde den tråkigare, men det gör den liksom inte. Ibland upprepas samma skämt flera gånger och det är alltid någon (för det mesta Halt) som påpekar det. Dessutom är vissa saker tillräckligt roliga för att de ska kunna upprepas. Jag läste precis ut elvan, så efter den här recensionen så har jag två till att göra... Jag har flera gånger funderat på att skippa att recensera några av böckerna, men jag har bestämt mig, jag ska ha hela serien recenserad!
      Den här recensionen kommer som sagt var inte att bli så lång, för jag vill inte avslöja för mycket. Men boken var precis lika bra som tidigare böcker i serien och den rekomenderas varmt...
      De två följande böckerna kommer jag nog inte heller att kunna skriva några väldigt långa recensioner på, men, vi får se...

8/10