Fången i Arrida

Fången i Arrida av John Flanagan
Serie: Spejarens lärling (Ranger´s Apprentice) bok 7 (fats jag läser den som bok 5)
Antal sidor: 440
Översättare: Ingmar Wennerberg
Originaltitel: Erak´s Ransom
Första meningen:
 Vakten vid muren märkte aldrig den mörka, skugglika figuren som gled fram genom natten utanför kung Duncans slott.

(SPOILERS OM MAN INTE LÄST TIDIGARE BÖCKER I SERIEN)

Will håller på att gå sitt sista år som lärling hos spejaren Halt. Om tre månader så kommer han att ha sin slutexamen, en dag som han både längtar efter och fruktar.
      Samtidigt förbereder man sig för ett bröllop i Redmont, det är Halt, mannen, myten, lägenden, som ska gifta sig (yey...) med den vackra lade Pauline. Samtidigt som Halt och Pauline har fullt upp med att bestämma vilka som ska komma på bröllopet (de har ganska olika åsikter angående det) så ger sig Erak, Skandiens överjarl, ut på en "sista" räd till ökenlandet Arrida. (skriver "sista" eftersom han sa så, men som Svengal säger, han har sagt det ganska många gånger...) Men allt går inte som han planerat...
     Så mitt under bröllopet så kommer Svengal inrusande, helt utmattad. Will och Horace tar honom till ett mindre rum medan de andra ser till att festligheterna fortsätter. Horace och Will ber Svengal att berätta varför han kommer inrusande mitt under Halts bröllop (det verkar ju knappast som om han tänker överlämna en bröllopspreset) Svengal berättar då att när de anföll en hamnstad i Arrida så visste "kaptenen" (ni fattar vad jag menar om ni läst boken) att de skulle komma, så arriderna hade lagt sig i bakhåll för skandierna. De visste inte bara att de skulle komma, de visste att Erak skulle komma. Arridierna håller nu Erak fånegn, och skandierna måste betala en lösensumma för att han ska släppas fri. Men Erak ville inte att Svengal skulle återvända till Skandia, han misstänkte nämligen att någon av hans landsmän hade förrått honom. Därför reste Svengal till Araluen för att be kung Duncan att betala lösensumman, så skulle Erak betala honom tillbaka när han hade släppts fri. Kung Duncan har inget emot att hjälpa Erak, men ett liten problem, vem ska man skicka till Arrida? Någon i kungafamiljen måste åka, och Duncan själv måste vara i Ibreon för att skriva på ett fredkontrakt, men efter övertalning från hans rådgivare så bestämmer man att Cassandra (Evanlyn) ska åka. Men hon kan inte resa hela vägen till Arrida helt ensam...
     Så Halt, Cassandra, Will, Horace, Svangal och Gilan ger sig ut på ennu ett uppdrag tillsammans...
Men i Arridas öknar så finns det mer än en fara, och vännernas mod och styrka testas som aldrig förr, när de ska befria fången i Arrida...
______________________________________________________________

Det här är en av mina favoritböcker i serien, nämligen därför att alla mina favoritpersoner är med. Svengal, Erak, Halt, Gilan, till och med Alyss och Jenny var med. Dessutom är det här den första boken som Selethen är med i. Jag gillar honom, han och Halt är ganska lika. Selethen är ju förstås rätt så mycket yngre. Och Halt gifter sig. Han GIFTER sig!!!! Halleluja... När jag för första gången läste på baksidan så var jag misstänksam, tänk om jag inte skulle gilla Pauline. Jag behövde inte bekymra mig länge... Jag älskar henne verkligen, hon och Halt är så bra matchade... Det kapitlet som de har för sig själva är enligt mig ett av de bsta kapitlen i hela serien, första kapitlet då Halt inte bestämmer...
     Det är också första boken som man får en antydning om att Jenny är förälskad i Gilan. De två är visserligen inte med så mycket tillsammans, de snarare nämns, men jag gillade det.
     Det här är den första boken då man liksom verkligen får se att Halt har känslor, och det är väldigt tydligt hur mycket han bryr sig om Will. Evanlyn (eller Cassandra som hon heter, jag kan bara inte vänja mig vid att kalla henne det...) tycker jag väl är helt ok i den här, men, varför måste de andra känna att de måste beskydda henne? Har hon kanske inte visat att hon kan ta hand om sig själv? Nej, det var inge bra... Svengal och Erak, tja...de var precis lika underbara som vanligt...
     Boken var väldigt skojfrisk och hade fullt av sarkastisk och ironisk humor, den var spännande, och man visste aldrig riktigt vad som skulle hända.
     Man märker faktiskt att karaktärerna är äldre, Will är ju tjugo i den här, så den där femtonårige pojken från Gorlans ruiner känns väldigt långt borta, men endå inte. Jag har tagit mig stora plågor med att lista ut hur gammal Gilan är, det går inge vidare. Men han måste vara absolut minst 25, troligen äldre. Halt märker man ingen större skillnad på...
    Det här är den första boken i serien som man inte läser ut på en timme eller två, och det är ju alltid trevligt...
     Så, för att göra en lång historia kort, läs boken...

"Nej men, ser man på", sa han muntert. "Vad gör ni här, Halt?"
"Vi har kommit för att rädda dig", sa Halt. Överjarlen såg frågande ut. Samtliga i sällskapet var bundna med läderremmar.
"Då har ni valt en ganska konstig metod", sade han.

8/10