Shadowrise

Shadowrise av Tad Williams
Antal sidor: 650
Serie: Shadowmarch (del 3)
Originaltitel: Shadowrise
Första stycket:
"Tell me the rest of the story, bird."

(SPOILER FÖR DEM SOM INTE LÄST: Shadowmarch (Slottet i Sydmark, Den skinande mannen) och Shadowplay (På flykt, Skuggspel))

Skuggorna håller på att ta över landet Sydmark, Barick Eddon, en av tvillingarna och arvinge till Sydmarks tron, tar sig igenom länderna bakom skuggranden för att slutföra uppdraget som hans stupade vän Gyir stormlyktan gav honom, men kommer han att hinna i tid för att stoppa kriget som rasar mellan människorna och skymmningsfolket av Qul-na-Qar innan de helt förgör varandra.

  Samtidigt, har attacken mot Sydmark verkligen börjat. 
Ferras Vansen, kapten vid den kungliga vakten, har hamnat i grumlingstaden och leder försvaret mot skymningsfolket därifrån, helt utan Hendon Tollys vetskap. Men han vet att de inte har en chans, grumlingarna är bra på att bygga gruvor, inte på att slåss. Yasammez och hennes armé kommer helt att förstöra hela Sydmark och alla som bor där, hon tror att pakten mellan människor och Qar är bruten, hon kommer att förgöra allt, om inte Vansen lyckas övertyga henne annorlunda.

Quinita har blivit infångad igen, och förs mot sin vilja mot den galne autrakten, hon vet att hon på något sätt måste rymma från Vo, men hur ska man kunna fly från en mördare som vet att han kommer dö om han inte lyckas föra fram sin fånge innan det är försent.

 Och utan någons vetskap närmar sig den verkliga faran, den galne autrakten av Xis och hans armé närmar sig snabbt Sydmark.

-----------------------------------------------------------------------------------------

Ni kan inte ana hur skönt det kändes för mig att läsa min absoluta favorit bok igen, jag har verkligen saknat den.
 Trean var precis lika bra som tidigare böcker, det kändes lite skumt att läsa den på engelska ett tag, men den gick snabbt över.
 Jag hade faktiskt tänkt läsa en annan bok när jag var klar med den här, men det var så spännande att jag började läsa fyran omedelbart.
 Karaktärerna var precis lika underbara som vanligt. Jag tyckte bättre om Barrick en vad jag brukade göra, han har liksom blivit lite muntrare.
 Vansen är fortfarande min absoluta favorit, han är så underbar och rolig. Jag fick faktiskt en ny favorit i den här boken, Jasper. Han påminner mig om någon, vet inte vem.
  Dawet dök upp igen, det är bra, jag gillar honom.
Det är inte så många som läst den här serien, vilket är synd, den är verkligen underbar. Varför har jag aldrig träffat någon annan som gillar Tad Williams böcker?
 Handlingen är verkligen underbar och jag satt som på nålar under hela boken.
 Jag hoppas verkligen att jag läser ut fyran snart, jag måste få veta hur det slutar!
 Har inte mycket mer att säga, men ni som inte läst boken, gör det! Det är verkligen värt besväret!

O Gods... O Great ones in heaven. He tried to think of something to say. Only a few days ago I discovered I would have to travel across this fearful, unknown land of demons and monsters with only two companions, a fairy warrior and the captain of my royal guard. Now I still must make that yourney with only one companion - a dung-eating, insolent bird. If you ment to ease my burdens, great ones, you could have done better.

"Hold now, hold," said Antimony thoughtfully. "Yes, this all seems bad - but perhaps there is some good fartune here, too. We will find it hard to hold off this Twilight army for long, even with Capain Vansen´s help. We do not have the men, the weapons, or the training. They will soon overrun us."
   "I must have missed the part where you explained or good fortune," Vansen said.

"Blue Quartz, is that you? Come quickly! We are invaded!"
"Invaded?" Chert felt terror rise inside him. Would there never be any peace? Did this mean Vansen had failed?
"Yes," the monk said. "It is dreadful. There are women everywhere!"
"What? Women? What are you talking about?"
"Women from Funderling town. The magister´s wife and all, they just arrived. Dozens of them! The temple isn´t meant for all these women!"