Recension av Sense and Sensibiliyt och Pride and prejudice

Sense and Sensibility av Jane Austen

Systrarna Dashwood älskar varandra, men de kunde inte vara mera olika. Marianne är intelligent, men stannar aldrig till för att tänka. Hon är impulsiv och låter alltid känslorna ta övrhanden. Hon har romantiska fantasier och drömmer om ett lyckligt slut. Elinor är förståndig och tänker sig alltid för, hon visar sällan starka känslor, men naturligtvis känner hon lika mycket som sin syster.
 Det här är deras historia. När Elinor var 19 och Marianne 16 föll familjen på hårda tider. Boken berättar om deras drömmar, känslor och förälskelser. Båda blir förälskade, och de hanterade situvationen helt olika, men, vad är bäst? Att alltid visa vad man tycker och känner, eller att aldrig göra det?

Det här är Jane Austen första bok, och därför kommer den först i hennes samlade verk.
 Det är definitivt inte hennes bästa bok, men den är definitivt läsvärd. Det största felet är nog att jag inte tål Marianne, hon är verkligen olidlig!
 Men boken var mycket bättre på engelska, och jag hade trevligt när jag läste den.
 Edward är fortfarande min favorit person, han är så söt!
 Jag tycker att det är en hel del löjliga personer med, men den är faktiskt ganska gulligt.
6/10

Pride and Prejudice av Jane Austen

Orkar inte att skriva om handlingen igen, min recension på boken finns här.

Det var verkligen annorlunda att läsa boken på engelska, men endå rätt så likt.
 Boken var precis lika bra som på svenska, men det fanns så mycket mer! I den svenska översättningen har man tagit bort en hel del meningar, så det var verkligen annorlunda att läsa den.
 Jane Austen skriver både vackert och roligt, så jag hade inge problem att läsa boken igen trots att jag läste den ganska nyligen.
 Jag rekomenderar verkligen att man läser boken på engelska, den ger en så mycket mera då!
9/10

När jag har läst de andra av böckerna får ni nog nådra korta recensioner på dem också...