Persuasion

Persuasion av Jane Austen

  Sir Walter Elliot hade ont om pengar. Det hade gått lite utför sedan hans hustru dog, när hon levde var det idel sparsamhet. Tyvärr var varken Sir Walter eller hans äldsta dotter Elizabeth speciellt sparsamma. Tillsist var han och Elizabeth tvungna att inse fakta, för att kunna fortsätta leva som de alltid hade gjort skulle de bli tvungna att hyra ut sitt stora gods, Kellynch Hall.
  Medan godset skulle ha en hyresgäst skulle Sir Walter och hans två äldsta döttrar bo i Bath, ett val som inte föll miss Anne Elliot, näst äldsta dottern, i smaken.  Anne, som alla alltid tagit för given, Anne, som är den enda i familjen med ett gott förstånd och ett gott hjärta.
 Anne lyckas dock skjuta upp resan ett tag, hennes yngre syster påstår sig vara sjuk och vill ha sin syster hemma hos sig och sin make, något som anne inte har några invändningar, Uppercross ligger nämligen alldeles i närheten av Kellynch.
 Det var inte svårt att hitta en hyresgäsr, amiral Croft och hans hustru blev genast förtjusta i Kellynch.
Paret Croft väcker obehagliga minnen till liv hos Anne, inte för att hon är bekant med dem, men hon brukade vara bekant med mrs Croft yngre bror, väldigt bekant faktiskt. Anne var nitton när hon träffade löjtnant Wentworth för första gången, båda hade gott förstånd och lika goda hjärtan, de blev genast förälskade i varandra. Efter inte allt för länge friade han, hon aceptarade honom genast. Men allt blev inte så enkelt som man skulle kunna tro, när ett ungt förälskat par bestämmer sig för att gifta sig med varandra i böcker brukar det ofta sluta med att de gör det, men det är inte alltid så enkelt. Sir Walter och Elizabeth föraktade Frederick Wentworth för att han varken hade en titel eller pengar. Till och med Lade Russell, som alltid hade varit som en mor för Anne, var emot det. En ung man i flottan utan pengar eller framtid som skulle ge sig ut i ett krig som det definitivt inte var en garanti att han skulle återvända ifrån. Så Anne ändrade sig och bröt upp förlovningen. Någon av läsare kanske tycker att detta var väldigt fegt och oromantiskt gjort, men snälla, ha lite medlidande men en ung nittonårig flicka som var förälskad i en man som kanske skulle dö i krig inom en snar framtid, det hjälpte ju knappast att hela familjen var emot det.
 Den här insidenten inträffade för nästan åtta år sedan, åtta år då Anne aldrig riktigt kom över den unge mannen som hade tagit en så stor del av hennes hjärta med sig när han arg, sårad och med ett brustet hjärta lämnade grannskapet och gick ut i krig.
 Men nu var det ju så här, löjtnant Frederick Wentworth dog inte i kriget, snarare tvärtom, han tjänade ihop sin egen förmögenhet och steg i rankarna tills han var kapten.
 Anne inser att paret Croft snart kommer att få besök av den unge kaptenen, och så blev den också.
 Så efter åtta år möts Anne Elliot och kapten Wentworth igen, för vem tror ni att den var hemskast? Tja, det återstår att se...
_________________________________________________________________
 Det här är nog Jane Austen mest mogna roman, och troligen en av mina favoriter.
 Den är en sån underbar blandning av humor, ironi, samanträffanden och kärlek, den är både komisk, sorglig och vacker.
 Anne är en otrolig karaktär, hon är mycket mognare än de flesta huvudroller (kanske därför att hon är äldst), hon är blyg intelligent och välmenande, hon är en sån där som alla tar för given.
 Frederick har jag väldigt stor förståelse för, alla hans tankar och känslor får man inte riktigt reda på, men ett faktum är att han verkligen inte har glömt kvinnan som fick hans hjärta att brista.
Anne står i stor kontrast till resten av sin familj, Sir Walter är fåfäng, Elizabeth är självisk och Mary är självömkande.
 Det är väldigt intressant att se Anne studera alla i sin omgivning och dra vettiga slutsatser i den hon ser. Hon är en sån där som stöttar alla när de behöver det.
 En av de mest intressanta sakerna att se vilka som höll huvudet kallt när det hände något allvarligt, resultatet var inte förvånande. Jag skulle nog chansat på att Wentworth, Benick och Harville skulle göra det, de har ju trots allt tillbringat flera år i flottan, och att Anne och Charles tog befälet var inte så förvånande.
 En liten irreterande sak var att det typ fanns fyra Charles med, väldigt förvirrande.
 Boken är otroligt vacker och den har en hel del fina och läsvärda citat, men jag kommer inte ihåg dem utantill, och jag var för inne i boken för att skriva upp några.
 Boken rekomenderas hur som helst varmt för alla som vill han en läsvärd, sorglig och vacket kärlekshistoria.

9/10