North and South

North and Souh av Elizabeth Gaskell
Sidor: 403
Första stycket:
Edith! said Margaret, gently,Edith!

Efter att ha bott i många år med sin moster i London flyttar Margaret Hale hem till sina föräldrar som bor i det vackra Helstone.
 Det blir på många sätt en idylisk tid, trots att Margaret måste säga nej till sin vän Henry Lenox när han friar till henne därför att hon bara ser på honom som en vän.
Men hon märker att det är något som tynger på hennes fars samvete, till slut tar han sig mod att berätta vad det är som tynger honom, han har bestämt sig för att flytta från det idylliska Helstone till industristaden, Milton north...
 Margaret kan inte tro att det är sant, lämna Helstone!
Trots att hon och hennes mor inte är jätte pigga på iden så flyttar de...

Det kommer som en choch för Margaret när de flyttar från lugna välmående Helstone till Milton, som är en industristad, de flesta arbetar på fabrikerna, men det är ett farligt jobb...
Många blir sjuka, vissa kommer hem med bara en arm och många lever på svältningsgränen...
 Mr Hale försörjer sig genom att ta emot privata elever, och Margaret och Mrs Hale gör, som alla andra damer som hör till övre medelklassen, inget vettigt alls när det gäller försörjning...

Margaret får inte många vänner, faktiskt inga alls, tills hon träffar arbetaren Bessy Higgins, som är döende, och hennes far, Nicholas.
 Hon träffar också John Thornton, som äger en av de srörsta fabrikerna i staden, men de kommer ingen vidare överens, Margaret och han har ganska skilde åvsikter om mycket, och eftersom de båda är väldigt bestämda grälar de ganska ofta...

Jag måste erkänna att jag läste den här boken eftersom det kom sig så att vi hade filmen hemma, jag såg filmen, avgudade den, och gav mig inte förren vi hade köpt boken (som tyvärr inte fanns på Svenska), och jag blev inte besviken...
 Det här var andra gången jag läste den, och jag älskade den precis lika mycket som när jag läste den första gången. Nu är det så att jag älskar klassiker, jag slukar alla Jane Austen, Charles Dickens, Elizabeth Gaskell, Selma Lagerlöf och systrarna Bronte som kommer i min väg, och det här är min absoluta favorit, kort sagt, det är den bästa boken jag någonsin har läst...

För att förstå boken så måste man förstå skillnaden på Södra och Norra England...
 I södra England (på 1800-talet) så levde de där fina överklasserna, som inte har gjort något för att tjäna varken sina pengar eller sina titlar, de har helt enkelt levde lyxiga, obekymrade liv...
 I norra Engladn däremot finns det stora industristäder som Manchester, där arbetar sig folk upp och tjänar sina egna pengar, det finns många som är fattiga och knappt har mat på bordet, medan vissa kommer upp sig och tjänar väldigt mycket pengar, så när Margaret flyttar hamnar hon i ett mycket tuffare klimat, dessutom håller arbetarna på att planerar en strejk...

Boken var ganska tuff att läsa på engalska eftersom den skrevs för några hundra år sedan...
dessutom använder arbetarna slang och förkortningar, plus att de pratar med dialekt, dialekt engalska är kanska begripligt att förstå när någon pratar det, det är dessto svårare att förstå det när det står skrivet...
Så här ser det ut:
"I know naught of your ways down South. I have heerd they´re a pack of spiritless,down-trodden men;welly clemmed to death:too much dazed wi´ clemming to know they´re put upon.Now, it´s not so here. We know whwn we´re put opon; and we´en too much blood in us to stand it. We just tahe our hands fro´ our  looms and say,"Yo´may clem us, but yo´ll not put upon us, my masters!"And be danged to´em, they shan´t this time!"
Förstod ni det där?

Det bästa,av många bra saker..., med boken är de underbara karaktärerna så jag ska ta mig tid att beskrica dem:

Margaret Hale, Margaret är arton i början, men hon är nitton större delen av boken...(hon blir tjugo alldeles i slutet)
Hon har svart långt hår och fin hy, hon är inte otroligt vacker men endå ganska söt, hon är intelligent och säger alltid vad hon tycker.
Det är liksom hon som tar hand om hela familjen, hon tar hand om sin förvirrade far och sin sjukliga mor. Och trots att hon ofta är olycklig och bekymrd så visar hon det inte för föräldrarna, hon vill inte göra dem oroliga...
Hennes största fel är att i början är hon lite fördeomsfull mot sådana som har arbetat sig upp, och hon är fördomsfullt mot allting som rör John Thornton...
 Jag gillar henne därför att hon är så bestämd, hon är inte det minsta blyg...
Och den allra bästa med henne är att hon är så verklig, hon käns verkligen som en riktig människa, hon har brister, och hon är inte felfri som många huvudpersoner är...
Gaskell beskriver hennes utseende så noga att man ser henne framför sig.

John Thornton, Mr Thornton är en sträng man som har haft ett hårt liv, han har en mor och en lillasyster (som är cirka 20), hans far sköt sig när Mr Thornton var i femtonårsåldern.
 Hans far spekulerade stort, förlorade lika stort, och söt sig själv. Efter sig lämnade han sin änka, hans son och dotter...John (orkar inte skriva Mr Thornton hela tiden) började arbeta i en affär med väldigt liten lön och försökte försörja sin familj, samtidigt som han bit för bit började betala tillbaka sin fars skulder...
16 år senare äger han en stor fabrik som går med framgång.
 I början av varje kapitel har Gaskell skrivit in en dikt (som har skrivits av någon känd poet) som beskriver kapitlet, när man kom till kapitlet där John kom med stod det så här:

"There´s iron, they say, in all our blood,

And a grain our two perhaps is good;

But his, he makes me harshly feel,

Has gor a little too much of steel.

Det där var en ganska slående beskrivning av John Thornton...

Han ler nog inte så ofta, men i grund och botten är han väldigt snäll...

 En sak som är väldigt komisk är att John, den store och rike mannen som alla är lite rädda för sig, har en väldigt sträng mamma som han försörjer. Det blir så lustigt att när han är utanför hemmet är det han som bestämmer, där har han makt, men när han kommer hem, då är det hans mamma som bestämmer... Det är så kul att man mitt i historien hör ett "John!bli inte ut för sent igen! John!prata inte med din syster så där!

 Som man kan misstänka så är han lång, har mörkt håt och hårda mörka ögon...

 Gaskell beskriver inte hans utseende speciellt noggrant, det enda hon verkligen beskriver är hans leende, som förresten skådespelaren lyckades med alldeles utmärkt...

 För övrigt har han ett jädrans hett temperament...

precis som Margaret är han väldigt mänsklig...

(Jag hittade en bild där han log, yey...)

Några andra favorit personer är Mr Bell, som är den typiske optimistiske engelsmannen, och naturligtvis Nicholas Higgins!

 Nicholas som tar hand om allting,Nicholas som alltid är ironisk, Nicholas som alltid får saker att gå som han vill trots att ingen märker det...

 

You´ve called me impudent, and a liar, and a mischief-maker, and yo´ might ha´ said wi´ some thrut, as I were now given to drink. An´I called you a tyrant, an´an oud bull-dog, and a hard, cruel master; that´s where it stands. But for th´ children. Maester, do yo´ think we can e´er get on together?

(typisk Nicholas replik)

För att göra en lång historia kort, jag älskar boken...

En annan bra sak är att man inte vet hur den ska sluta.

I alla andra klassiker, med ett undantag, vet man från början att det kommer att sluta lyckligt, medan i den här blir man riktigt orolig, speciellt när det bara är fem sidor kvar och historien inte en värkar vara i närheten att lösa sig...

Mr och Mrs Hale

                                                                          

Mrs Thornton



 

En fantastisk läsupplevelse, de som inte har läst den missar verkligen något...
P.S, filmen är jätte bra fast finns tyvärr inte med svensk text

SLUT