Mordet på Orientexpressen

Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie.
Antal sidor: 172
orginaltitel: Murder on the Orient Express
Första utgåvan utkom:1934
Första stycket:
En vintermorgon klockan fem i syrien. Det tåg, som i järnvägstabellerna högtidligt kallades Taurusexpressen, stod inne på stationen i Apello. Det bestod av en restaurangvagn med ett litet kök, en sovvagn och två vanliga vagnar.

Orientexpressenn fastnar i snömassorna mellan Istanbul och Calais.
 Fjorton passagerare finns med i vagnen: ett mordoffer, 12 misstänkta-och Hercule Poirot...

När tåget fastnar i snömassorna har man ingen chans att komma där ifrån, konduktörerna höll koll på dörrarna som leder mellan vagnarna, ingen lämnade sin vagn, så när Mr Ratchett hittas mördad i sin säng så kommer man snart fram till att någon som reste i vagnen måste ha mördat honom...
 Det var ett ovanligt brutalt mord, någon hade stuckit en kniv i honom, inte bara en gång, utan tolv!

Detektiven Hercule Poirot får i uppdrag av Tågdirektören, som reste i en av de andra vagnarna, att lösa brottet.
 Poirot inser snabbt att Ratchett inte var offrets riktiga namn, hans riktga namn var Cassetti.

"-Eh bien? frågade han.
"-Eh bien, jag har upptäckt vem offret är. Jag vet också varför det var nödvändigt för honom att lämna Amerika.
-Vem var han?
-Kommer ni ihåg historien med det Armstrongska barnet? Det var han som dödade lilla Daisy Armstrong- Cassetti.
-När ni nu säger det, kommer jag ihåg historien nu. En ruskig historia-men jag minns inte detaljerna.
-Överste Armstrong var engelsman, men till hälften amerikan, därför att han var son till W.K Van Der Halt, mångmiljonären. Själv var han gift med en dotter till Linda Arden, som på sin tid var Amerikas största skådespelerska. De bodde i Amerika och hade ett enda barn-en flicka-som de tillbad. Då hon var tre år, så blev hon bortrövad, och en onaturligt hög summa fordrades för att hon skulle återlämnas. Jag skall inte trötta er med detaljer och förspelet utan direkt övergå till ögonblicket då den kolossala summan av tvåhundratusen dollar utbetalades-och barnet hittades dödat. Det hade legat dött i åtminstonde fjorton dar.Allmänhetens vrede hade inga gränser. Ogärningen väckte en indigation , vartill man aldrig hade sett maken. Och det allra värsta var att mrs Armstrong väntade ett barn till.Tack vare den oerhörda chocken hon fått, föddes barnet för tidigt och var inte vid liv. Själv dog hon och hennes man tog i sin sorg livet av sig.
-Mon Dieu, en sådan tragedi!Nu minns jag alltsammans,sade monsieur Bouc. Om jag minns rätt var det en person till som tog livet av sig?
-Ja- en stackars fransk eller schweizisk barnsköterska. Polisen var övertygad om att hon visste något om brottet. De ville inte tro på hennes hysteriska bedrydanden, att hon ingenting haft med brottet att göra. Till slut kastade hon sig i ett anfall av förtvivlan ut genom ett fönster och slog ihjäl sig.Efteråt bevisades det, att hon var fullkomligt oskyldig.

Hade mordet med Armstrong- historian att göra, men ingen på tåget hade väl någon kontakt med familjen Armstrong-eller?

Agatha Christie har gjort det igen!
 När jag läste den här första gången så tänkte jag "Nu har jag läst så många Agatga Christie, jag borde väl kunna lista ut vem mördaren är". Men nej då, så enkelt blev det inte. När mördaren avslöjades satt jag bara och stirrade på boken.
 Precis som vanligt så var det uträknat in i minsta detalj.
Jag kan bara buga och applådera för Christies skicklighet, ingen annan deckarförfattare kan ge en så stora chocker...
 Det finns bara en teknik man kan använda när man läser Christies böcker- Inget är säkert...

Jag avgudar Poirot, han är ju så söt på något sätt, en liten belgare med eggformat huvud, vem kan inte älska honom...
Det hör nog till en av mina favorit Poirot, den får nog ha en hård tävling med Dolken från Tunis, fem små grisar och Döden på nilen.