En dos stryknin

En dos stryknin av Agatha Christie.
Antal sidor:186
första utgåvan utkom: 1920
orginal titel: The Mysterious Affair at Styles.
Första stycket:
Det intensiva intresse som väcktes av allmänheten för det så kallade Stylesmålet har nu lagt sig något. Icke desto mindre har jag, på grund av dess allbekanthet i hela världen blivit ombedd av min vän Poirot och familjen själv att ge en skriftlig redogörelse för hela historien. Detta skall, hoppas vi, effektivt tysta de sensationella rykten som ännu är envist i omlopp.

Kapten Arthur Hastings kommer hen som invalid från fronten, efter att ha tillbringat några månader på ett konvalescentshem, så får han en månads sjukpermission.
 Eftersom han inte har några nära släktingar eller vänner så bestämmer han sig för att tillbringa sin ledighet ensam, men då träffar han John Cavendish, som han kände för femton år sedan.
 John inbjuder honom till att stanna på Styles, Johns familjehem.
 Styles ägs av Johns fars hustru. När hans far dog så lämnade han huset och större delen av sina pengar till sin hustru, och inte till sin äldste son som är det vanliga.
 Men detta har inte orsakat några större problem, Mrs Cavendish (nuvarande mrs Ingelthrop) har uppfostrat John och hans yngre bror större delen av deras liv och ger dem gärna pengar när de behöver det.
 Mrs Cavendish har nyss gift om sig med en Mr Alfred Ingelthrop, som är nästan tjugo år yngre en henne.

 Trots att Mrs Ingelthrop alltid har varit frikostid med pengar och ägnat sig åt mycket välgörenhet så är hon inte speciellt omtyckt.

Hon var inte särdeles omtyckt, men det betydde verkligen inte att familjen ville se henne död, och defenitivt inte mördad...
 Men så blir det.
Men vem var mördaren?
 Var det John eller hans hustru? Kanske var det den yngre brodern, Lawrence?Eller var det Cynthia, som var avlägsen släkting till Mrs Ingelthrop. Eller var det, som alla helst vill tro, Mr Ingelthrop?

 Pålisen står rådlös, men de har tur, för nere i byn bor Hercule Poirot...

Det här var Agatha Christies första roman, jag tycker inte att det är hennes bästa, men man biter sig verkligen i tungan när man försöker räkna ut vem mördaren var...
 Det som jag tyckte väldigt bra om var att Poirot gav en ledtrådar då och då, som man inte förstod innebörden av just då, men när de förklarade vem mördaren var så förstod man alla små antydningar...

Jag tycker att det är riktigt kul när Hastings skriver i jag-form, han är inte så smart men, ja ja...
 En sak jag tyckte var synd var att Japp inte var med så mycket, han är så rolig...

 Kort sammanfattning, en bra Agatha Christie och något för alla deckarfantaster!

(ursäkta om det blir många recensioner på Christies böcker, jag har kommit in i en deckarperiod...)